Inatt drömde jag om min Ida. Vi gick armkrok längs Kungsgatan och pratade. Hon var fortfarande död. Men på nåt sätt var hon ändå där hos mig. Jag frågade henne hur jag skulle klara mig utan henne. Hon sa att jag var stark och måste kämpa vidare. Hon sa oxå att hon alltid fanns med oss. Alla hennes vänner och familj. Att hon stod alldeles bredvid oss genom livet. Hon sa oxå att hon alltid kommer älska mig.
Det var en fin dröm.