Ikväll har jag funderat lite över vänskap. Bara lite så där ändå.

Jag var så trött när jag kom hem från jobbet idag. Riktigt så där november-trött som man är just nu, man orkar liksom inte ta sig för nåt.
Men jag å Elias bestämde att vi skulle kolla på film hemma hos honom. Så jag käkade och gick över till honom(vilket jag knappt orkade trots att han bara bor över vägen).

Elias ville kolla på en amerikansk komedi som hete I love you man och jag kände mig mycket skeptiskt. Inte min typ av film tänkte jag.


Filmen handlade faktiskt om just vänskap.
Och den var faktiskt bra.
Rolig och varm. En riktig feelgood film.

Och det var för 10 minuter sen, då jag tog den korta promenaden hem som jag kom att tänka på vänskap.
Inte på grund av filmen utan på grund av hur jag kände mig när jag gick där.

När jag gick till Elias några timmar tidigare kände jag mig nämligen helt annorlunda. Trött, grå, less och uttarbetad.

Och nu på vägen hem: glad, uppfylld, nöjd och lycklig.

Inte pågrund av filmen, utan på grund av honom. Han lyckas alltid fylla mig med massa positiv energi.

Och det är ju precis så en vän-relation ska vara. Den ska ge en massa positiv energi, få en att må bra och göra en lycklig.

Så jag säger en sak till för att att avsluta detta inlägg.

I love you man!