Imorse vaknade jag till ett vårregn, jag vet inte varför men det är något magiskt med att vakna till ett regn. Man känner sig så harmonisk.  Man vill bara ligga kvar i sängen och lyssna till regnet som slår mot fönsterrutan.

Men jag gick upp och ner i torkrummet och hämtade upp den sista tvätten.
Känns faktiskt som jag för en gångskull sov hyfsat bra inatt. Jag drömde en massa, om Emma. Jag drömde att jag var och hälsade på henne i Madrid.
Jag saknar verkligen Emma. Jag saknar att sitta i hennes soffa och äta popcorn eller nybakt bröd. Jag saknar att prata om mina killbekymmer med henne. Och jag saknar att springa på tygaffärer och loppisar med henne.