Jag har ett par grå mysbrallor som ligger längst in i byrålådan och som jag inte riktigt kan förmå mig själv att använda längre. Det är mina egna brallor men jag vill nog hellre säga att det är Idas.

När hon kom hit till oss brukade hon ibland(fast ganska oftast) vilja byta om till mysbrallor, och frågade om hon kunde låna ett par. Nu hör det ju till saken att jag och Ida inte alls har samma kroppsform. Men hon brukade låna de här grå som vi rullade upp några varv i midjan så höll de sig uppe ganska behjälpligt.

Och nu kan jag liksom inte förmå mig själv att använda dem, för varje gång jag ser dem så blöder mitt hjärta.