Sorg
Men det är konstigt hur den sätter sig på kroppen oxå. Man blir orkeslös. Trött.
Och jag har för första gången i mitt liv tappat min aptit. Jag glömmer bort att äta. Måste påminna mig själv.
Dom säger att det blir bättre med tiden. Jag hoppas det. Men som förut, det kommer det aldrig bli igen....
Så fint skrivet Åsa. Ja, dom säger att tiden läker alla sår och så är det - men minnena försvinner aldrig och det ni hade var helt speciellt :0)
Ja Åsa, du kommer att ta dig igenom sorgen. Kanske tar det tid, och det kanske måste få göra det. Det finns nog inga genvägar genom sorgen. Det måste få kännas, både i hjärnan, hjärtat och kroppen...Men det kommer helt säkert att kännas bra igen, hur avlägset det än kan kännas just nu. Inte som förut. Annorlunda. Men bra. Som sagt, minnena kommer du alltid bära med dig, tankarna, orden, bilderna, känslorna av att vara tillsammans...Hon kommer alltid att finnas med dig, bara i en annan form.
Ta hand om dig!
Stor kram!
Jag håller med Emma, det var bra skrivet.
Du får ställa mobilen på alarm som en mat o sovklocka, så du får in rutin på att äta..
KRAM
Jag kan faktiskt inte säga nånting, jag har aldrig förlorat någon i hela mitt liv. Men jag vet att du är stark, att du är fantastisk, att du har många fina vänner och en fantastisk familj som vill hjälpa dig. Det kommer att bli bättre ♥
Låter otroligt jobbigt Åsa. Hoppas du mår bättre snart och att det som hänt dig (?) inte kommer sätta stopp för glada och positiva Åsa! Kram på dej!
det är märkligt. sorgen gör oss till andra människor. både psykiskt o fysiskt... inget är som förr men vi kommer vidare.
ta hand om dej o försök att äta. det är viktigt att du får energi...
massa kramar!
var jag som svamlade i förra komentaren föresten.. glömde fylla i namn.. kram vännen!
