...att alla barn(och vuxna för den delen) i hela världen fick ha likadan föräldrar som jag har.

Här om dagen var jag lite låg. På grund av orsaker som jag knappt vet själv.

Jag ringde mamma och pappa.
Pappa beställde en pizza på deras lokala pizzeria, tog bilen och kom och hämtade mig å Molle.
Jag är 27 år gammal, men mamma och pappa kommer ändå å hämtar mig om jag mår dåligt.

Jag inser faktiskt hur fantastiska mina föräldrar är.
Jag har aldrig haft nån tonårsperiod då jag tyckte de var pinsamma. Jag har alltid älskat att gå med mamma på stan.
Självklart har jag bråkat med mina föräldrar och självklart har jag tyckt att de varit tjatiga ibland. Men jag har alltid repekterat och älskat dem.

De finns så otroligt många bra saker med dem. Jag skulle kunna nämna tusentals.
Det jag verkligen uppskattar med vår familj är att vi har så bra kommunikation. Man kan berätta allt. Man behöver aldrig skämmas.
Man är alltid välkommen hem.

Mina föräldrar har en ny och fin bil. När jag precis hade tagit körkort så fick jag låna den och åka å hälsa på min syster i Uppsala. Utan förmaningar om att bilen var ny och att jag aldrig kört så långt förut. Det enda de sa var att jag skulle vara rädd om MIG, inte bilen.
Det är så mina föräldrar är, man vet att man är viktigast för dem.