Imorse tränade jag med Linda. Första delen av träningen spenderades på löpbandet. Och jag gjorde nåt helt enormt för mig. Jag sprang 2,5 km!!! Sån fantastisk känsla. Om man inte vet nåt om min relation till löpning så kanske det inte direkt låter som nån prestation, men för mig så är det enormt, tro mig.

Jag har altid "hatat" att springa. Förmodligen för att jag aldrig riktigt gjort det. Eftersom jag helt enkelt inte trott att jag kunnat. Men alla kan. Det gäller bara att börja nånstans. För tro mig, alla kan.

Så här ser två och en halv kilometer ut för mig:


Jag gick helt enkelt till affären efteråt och unnade mig själv lite fina snittblommor. Och en träningstidning.
Jag tycker att det är viktigt att belöna sig själv oxå. Inte jämt och ständigt. Men när man uppnår tydliga mål så borde man belöna sig med nåt :)