Jag vill bli kär! Jag ligger som ett litet barn på golvet å sparkar å skriker, att jag minnsan vill bli käääär!!!
Jag vill ha pirr å små moln.
Alla vänner å andra jobbiga vuxna säger: Sånt där kan man inte stressa fram, de kommer när de kommer. När du minst anar det så kommer det nån, den sista du hade kunnat förställa dig.
Fuck that! Jag har inge tålamod!
Och va då minst anar det? Man går ju liksom å små tänker på det hela tiden. Så då anar man väl? Hur ska man då minst kunna ana?
Mission Impossible!!!