En liten textrad urplockad ur en fin sång av ett litet geni som bara gjorde en skiva för länge längesen.

Men idag har jag suttit i timme ut och timme in inne här
jag har suttit för länge för alla små begrepp 
blir svåra att hålla isär
jag har suttit för länge för allt som är kvar här;
ett fotografi
och alldeles utanför flyger hela livet förbi

Känns väldigt så nu. Hur ska man kunna hålla isär alla små begrepp? 
Hur kan nåt så lätt vara så svårt?
Ja ska man lyssna på refrängen?

Det är det som är den slutgiltiga frågan: Ska man lyssna på refrängen?