Guuud idag har jag verkligen en sån där jobbig dag då jag saknar min storasyster olidligt mycket.
Då tänker jag på den här Marit Bergman låten:

Thirteen years old, lipstick and boys
I never knew how lucky I was to have you
The great teenage depression our domestc civil war
And I think back you were the one to pull me through
Yeah what it comes down to is you are the one who truely understands
Wherever you go I hope that you know that I'm at your command

And I will always be your soldier
I'll be marching by your side
I'm not deserting
I'll be there for you
Oh please please believe in this oath allegiance

Oh, I will be strong for you, I will belong to you
Carry you, bleed for you
Run for miles

I will always be your soldier

Ibland är det väldigt jobbigt att ha sin syster i ett annat land.
Jag funderar starkt på att åka å hälsa på henne i Norge på sportlovet.
För nu vill jag ha min maria! Som jag skulle sagt när jag var fem :)