Sitter och lyssnar på Tomas Andersson Wij.
 
Han är så bra...har gillat honom sen forever känns det som.

Just nu spelar stereon låten Sången om dig och mig, det är förmodligen den finaste kärlekssång som någonsin gjorts på svenska. Den och Håkan Hellströms Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig, oj världens längsta titel. Båda är så otroligt sorgliga och finstämt vackra.

Fina Fina Tomas.

Håkan.
Jag kommer aldrig glömma när jag träffade Håkan på en skivsigering på gamla skivbutiken i Gävle. Det måste vara hur många år sen som helst. Det var precis innan han slog igenom med skivan Känn ingen sorg för mig Göteborg. Ingen visste vem han var, det va typ bara jag och en tjej till där. Men han var hur trevlig som helst iaf. Sen dess har jag alltid gillat honom.